Styrketränande läkarstudent

Tänkte skriva lite inlägg om olika medicinska tillstånd, rolig/intressant medicinsk forskning, olika sjukdomstillstånd etc lite mer frekvent, på ett lättförståeligt sätt så att alla kan läsa. Nu insunerar jag inte att jag har många läsare, men det kan ändå vara kul för folk att få en lite bättre insikt inom vissa regioner än vad man kan läsa sig till på wikipedia typ. Tänkte försöka hålla språket på en "vardalig" nivå, vilket är jäkligt svårt och inte alltid kommer gå, men jag ska göra mitt bästa. Har ni något speciellt ni vill att jag ska skriva en översikt om så är det bara att hojta till.
Tänkte såhär i början att inrikta mig på saker jag läst/pluggat på nyligen, och skriva en text en gång varje-varannan vecka. Har ju skrivit några redan, t.ex om Hypertoni pga lakrits, Komplikationer vid hyponatremi och varför det kan vara bra att äta fiskleverolja.

RAAS och vätskebalans

Tänkte gå igenom lite överskådligt hur kroppen reglerar vätskebalansen med RAAS. Självklart har vi massvis med andra metoder för att reglera vår vätskebalans - t.ex ADH, ANP och osmo-receptorer. Dessa kanske jag skriver om senare, men blir helt enkelt för mycket, för avancerat och för ingående för ett inlägg känns det som. Aja, here we go!

Bakgrund:

För att någorlunda hänga med i det jag kommer ta upp tänkte jag gå igenom väldigt kort hur urinen bildas. Detta är centralt i RAAS, som för övrigt står för Renin-Angiotensin-Aldosteron-Systemet.
Blodet cirkulerar som bekant i artärer och vener, där vener går TILL hjärtat och artärer FRÅN hjärtat. En vanlig missuppfattning (eller en förenkling?) är att man tror att vener innehåller syrefattigt blod medan artärer innehåller syrerikt blod. Detta stämmer förvisso i de flesta fall, undantaget är lungvener och lungartärer, där syrefattigt blod pumpas från hjärtat i lungartärerna till lungan, syresätts och sedan tillbaka till hjärtat i lungvenerna.
Till njurarna går blodet från aorta (stora kroppspulsådern) till njurartärerna (en höger och en vänster). Dessa grenar sedan upp sig väldigt många gånger, tills de kommer till njurens minsta enhet, som kallas glomerulus.
Glomerulus är en struktur som innehåller ett nystan av kapillärer (de minsta kärlen, där syre-koldioxid-utbytet oftast sker, dvs där blodet går från att vara syrerikt till syrefattigt). Kapillärväggen är uppbyggd av ett endotel-cellslager, som fungerar som den första filtrationsbarriären. Detta lager är sk "fenestretat", dvs det innehåller små porer där molekyler kan ta sig igenom. Lager nummer två kallas det glomerulära basalmembranet och lager nummer tre (som släpper igenom störst molekyler) är ett lager med podocyter och dess fotutskott. Genom dessa tre lager trycker sig alltså både vätska och molekyler igenom, och samlas upp i ytrymmet mellan kapillärer och kapselväggen - det sk Bowmans Spatium. Denna vätska kallas primärurin, och dess sammansättning är ganska lik blodplasmas.
Vätskan lämnar sedan Bowmans Spatium och fortsätter ner i nefronet. Nefronet är njurens minska enhet, och består av glomeruli samt ett rörsystem där urinen leds igenom. Först passerar primärurinen genom proximala tubuli (proximala betyder i princip "närmaste). Den första delen av proximala tubuli kallas pars convoluta ("den vindlande delen") och den andra delen kallas pars recta ("den raka delen"). Runt dessa vindlar flertalet kapillärnystan. Meningen med detta tubuli-system är att kroppen ska kunna ta tillbaka redan filtrerade molekyler, beroende på vad kroppen behöver och inte behöver. I proximala tubuli så finns det transportörer för bland annat vatten, salt (natrium, kalium, klorid, kalcium, fosfat), glukos (socker), aminosyror (proteiners byggstenar) och urea (nedbrytningsprodukt från aminosyror). Det finns även utrymme för kroppen att transportera ut läkemedels-nedbrytningsprodukter i proximala tubuli till primärurinen.
Primärurinen fortsätter sedan ned i Henles slynga, som består av den tjocka nedåtstigande delen, den tunna nedåtstigande delen, den tunna uppåtstigande delen och den tjocka uppåtstigande delen. Här sker nästan enbart återtagande av vatten från primärurinen till blodet. Primärurinen består av ca 180 liter vatten / dag, vilket skulle leda till döden flera gånger om om vi kissade så mycket. Denna återupptagning av vatten sker genom en uppbyggnad av en koncentrationsgradient i celllagret utanför slyngan. Här utanför är koncentrationen av Natrium VÄLDIGT hög, vilket kroppen gärna vill utjämna. Detta gör den genom att dra ut vatten dit, och på så sätt får vi ett återupptag av det.
Primärurinen fortsätter nu, väldigt mer koncentrerad än innan, upp till distala tubuli (distal = långt ifrån typ). Här sker den sista justeringen av molekyler och vatten. Natrium, kalium, bikarbonat, protoner, kalcium reglerar framförallt. Den sista delen av nefronet innan urinen åker ner i uretären till urinblåsan heter samlingsröret. Här finns det massvis med aquaporin-receptorer, som om dom får tillstånd kan aktiveras och ta tillbaka vatten från urinen. Även natrium kan tas tillbaka här.
En struktur som också är viktig att ha känndom om är macula densa. Detta är en del av den juxtaglomerulära apparaten, som även består av mesangieceller och granulära celler. Cellerna i macula densa finns mellan distala tubuli, den afferenta och den efferenta arteriolen (afferenta arteriolen är den "mini-artär" som för blod till glomeruli och den efferenta är den "mini-artär" som för blod från glomeruli). Dessa celler känner av:

• Natrium-klorid-koncentrationen i distala tubuli
• Minskad genomblödning av njuren från afferenta arteriolen
• (beta-1-stimulering via sympaticuspåslag)

RAAS-systemet:

Som ni har hajjat så är det inte bra med ett för högt blodtryck pga olika saker. Bland annat tar kärlen skada, njurceller kan skadas, man kan få blödningar som hjärninfarkter och hjärtats klaffar kan gå sönder. Det är även dåligt att ha ett för lågt blodtryck, då blodet inte orkar pumpas fram till kroppens organ som får syrebrist och dör. En balans är därför viktig, och RAAS har en huvudroll i detta.
Som ni även kanske har förstått så spelar natrium en viktig roll i hur blodtrycket ligger. Har vi en hög koncentration natrium i blodet så betyder det oftast att blodvolymen är liten - natriumen koncentreras mer. Kroppen kommer då vilja åtgärda detta genom att spä ut den och öka blodvolymen och trycket.
Macula densa känner av i distala tubuli hur natriumkloridkoncentrationen ligger samt hur genomblödningen av njurarna är. Om natriumkoncentrationen är hög och njurgenomblödningen är dålig, beror detta i många fall på att blodvolymen är låg och/eller att blodtrycket är lågt. Macula densa läser då av det och kommunicerar med mesangiecellerna, som i sin tur skickar informationen till de granulära cellerna. Dessa celler börjar då att producera Renin och utsöndrar detta i den afferenta arteriolen. Renin kommer sedan stöta på Angiotensin I i blodet, som i princip är utan funktion (produceras i levern). När dessa stöter på varandra kommer Renin, med hjälp av ett enzym som heter Angiotensin-converting-enzyme (ACE), att klyva Angiotensin I till Angiotensin II.
Angiotensin II har sedan flera funktioner:

• Ger ökad törst
• Kontraherar i hög dos både den afferenta och den efferenta arteriolen. Detta resulterar i en minskat filtration i njuren - man sparar vatten.
• Kontraherar artärer i kroppen så att blodtrycket ska stiga.
• Verkar på receptorer framförallt i proximala tubuli vilket leder till ett återupptag av natrium och klorid och således vatten (som flödar med natrium för att jämna ut koncentrationen), samt en utsöndring av kalium.
• Aktiverar Aldosteron

Således kommer angiotensin II höja blodtrycket. Aldosteron i sin tur verkar genom att aktivera receptorer i distala tubuli att ta upp natrium (och därmed även vatten) samt att skicka ut kalium. Detta gör det genom att binda till mineralokortikoid-receptorer, som uppreglerar och aktiverar Natrium-kalium-pumpen. Denna tar upp 3 natrium och skickar ut 2 kalium per "runda". Aldosteron aktiverar även ENaC-kanaler, epiteliala natrium-kanaler, som ökar upptaget av natrium.
Totalt får vi alltså en stor återabsorption av natrium, vilket leder till att även vattenmängden ökar. Således ökar blodtrycket.
(Jag sa att jag inte skulle prata om ADH, men lite snabbt så aktiverar Angiotensin II även ADH (vasopressin), som uppreglerar aquaporinreceptorer i samlingsrören (ffa aquaporin 2 om jag inte minns fel). Dessa tar upp rent vatten.)

En vanlig diagnos är högt blodtryck - hypertoni. Många av medicinerna riktar in sig på detta system, eller på njurens olika receptorer och pumpar. T.ex så finns det ACE-hämmare, som hämmar enzymet ACE. A2-blockerare blockerar angiotensin II's receptorer så att det inte kan binda dit. Aldosteron-receptor-antagonister gör samma sak fast på Aldosteronet's receptorer. Olika diuretika påverkar pumparna i njuren (tiazid-diuretika blockerar natrium-klorid-symporten i distala tubuli, som i vanliga fall tar upp natrium och klorid och därmed vatten. Loop-diuretika blockerar istället natrium-kalium-klorid-symporten i tjocka uppåtstigande delen av Henles slynga så att mindre natrium tas upp, och därmed också vatten). Diuretika är vätskedrivande och gör alltså att man kissar ut mer.