Styrketränande läkarstudent

Läste på en kompis statusuppdatering på facebook att det var över 7 år sedan en tjej i min parallellklass på högstadiet gick bort. Kände henne inte så bra, men man sågs ju dagligen under flera år, och dessutom umgicks vi i grupp. Väldigt, väldigt för ungt att dö som 16-åring, och det påminner oss (iaf mig) om att vi inte är odödliga.

Tjejen som gjorde statusuppdateringen hade även gjort en minifilm om henne som var fin, tänkte lägga upp den här.

 

 

Fjärde sista dagen på neurologen idag - väldigt bra kurs med kandidatmottagningar och sjukt bra seminarium! Dessutom mycket tid för egen läsningen vilket jag tycker är väldigt bra - lär mig bäst på att läsa om och om igen och det har man verkligen fått tid för.

Den "riktiga" neurologplaceringen avslutades lite halvt idag med tentaseminarium och praktiskt prov på neurologstatus. Tentaseminariumet hade jag förberett mig som fan på för trodde det skulle vara korsförhör i princip - men det var helklass där ordet var fritt genom hela. Var ändå värt att förbereda sig bra, iaf för mig då jag lär mig väldigt mycket på att vara förberedd på sådana saker - dels när man väl läser in sig på diagnoserna, får tänka själv innan vad man vill utreda mer, om man vill lägga in patienten eller inte, vilka diffdiagnoser som finns och vad den rätta behandlingen för varje diagnos är. Och iochmed att varje fall hade väldigt många diffdiagnoser blev det bra repetition och inlärning av olika utredningar och behandlingar. Dels så hänger man med bättre på seminariet där man inte behöver tänka lika mycket på vad "detta" skulle kunna vara utan mer på fördjupningsfrågor som hur man utreder om det är si eller så istället, samt varför man gör si eller så. Så jag la som sagt mycket tid på det men det var det värt.

Efter detta seminarium och lunch hade vi mer "korsförhör" på riktade neurologstatus. Det var gruppvis där min grupp var tredje i ordningen så vi började 13.40 - skönt med lite sista-minuten-förberedelsetid efter lunch. Förhöret gick bra - det var inte så blodigt men man skulle kunna sin sak annars fick man höra det. En i min grupp fick t.ex "det där var inte bra alls" framför oss OCH patienten för att den inte kunde en viss del i status. De flesta fick vissa "rättelser" eller "ledningar" men jag klarade mig sjukt bra. Handledaren (överläkare) hade inget att anmärka på. Dock var jag sist ut och kanske inte fick det allra blodigaste biten - skulle visa hur man undersökte facialisnerven, kunna se att patienten hade facialispares (vilket han inte sa nåt om innan), kunna säga om den var perifer eller central, förklara hur man ser skillnaden, samt vad man tittar efter vid central facialispares (nasolabialfåran och mungipan).

 

Imorgon och på fredag är det neurokirurgidagar i Solna. Heldagar, men jag ser ändå fram emot det då neurokirurgi är en av de specialiteter jag funderade på INNAN utbildningen. Chipp!