rest in peace

I lördags var det 5 år sedan min farfar gick bort. Vi två var väldigt nära varandra, jag tillbringade flertalet av mina somrar som yngre ute på landet tillsammans med honom och farmor. Dessutom åkte jag ofta ut till dom på helgerna under övriga året. Han var den första nära personen i min släkt som gick bort, och jag kommer fortfarande ihåg hur jävla mycket jag grät när vi åkte in på sjukhuset för att ta farväl.

Free at last, they took your life, they could not take your pride


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0