Styrketränande läkarstudent

Vem är då jag?

Jag är en 19-årig pojkspoling från de södra regionerna av Stockholm. Mitt mål har i mer eller mindre hela mitt liv varit att bli läkare. Sedan har denna vision vid vissa tillfällen varit lite suddig, och vid andra kristallklar. Det var i en period i mitt liv, i början av gymnasiet, som jag verkligen bestämde mig för att gå hela vägen och packa på mig all den kunskap som krävs för att få en god grund i läkarutbildningen (och de betygen som faktiskt krävs för att ens ha en chans att bli antagen).
Sagt och gjort, efter mycket blod, svett och tårar (nåja, kanske inte blod..) så kunde jag infinna mig på studentdagen med kunskap, många lovord och erbjudanden om att få rekommendationsbrev skrivna av lärarna samt med betyget tjugo komma noll i betygsdokumentet. Det var en otrolig känsla, och jakten på en eftertraktad läkarutbildningsplats började. Jag hamnade efter andra urvalet som reserv nummer 7 i betygsgruppen på Karolinska Institutet, och misslyckandet var ett faktum. När besvikelsen hade lagt sig en aning läste jag att de 200 första reserverna hade chans att söka via PIL (betygs- och intervjubaserat urval) till våren. Nu tändes istället ännu en gnista av hopp inom mig och jag började ladda om batterierna till detta. Istället för att hoppa på en annan utbildningen så bestämde jag mig för att arbeta ett halvår och på så sätt kunna fokusera mer på PIL än vad jag hade kunnat gjort om jag studerade.
Lördagen den 18 oktober var det dags för den första fasen i PIL - det skriftliga provet. Ungefär 390 personer skrev provet samma dag på karolinskas fasciliteter. Med tanke på att jag precis hade tagit studenten tänkte jag att jag skulle ha fördel då jag hade mycket kunskap fortfarande färskt i huvudet, men med en skaplig tidspress kändes provet efteråt allt annat än spikat. Lättnaden när jag såg på internet att jag blivit kallad till intervju var väldigt stor, men det gjorde även att nervositeten satte igång på riktigt - jag har aldrig riktigt gillat utfrågningar av den typen som jag fått höra att PIL-intervjuerna var.
Hur som haver så infann jag mig den 25 november igen på Karolinska Institutet för att genomgå två intervjuer - en med en läkare och en med en psykolog. Dessa intervjuer visade sig vara extremt harmlösa och faktiskt väldigt komfortabla. Hade hört skräckhistorier innan om att dom skulle provocera och förhöra mig, men det kändes mer som vanliga, alldagliga samtal - såklart med fokus på läkaryrket samt utbildningen.
Jag var otroligt lättad när detta äntligen var över, och jag hade en bra magkänsla när det gällde intervjun med läkaren. Med psykologen var jag däremot lite mer osäker på vilket intryck jag hade gett.
Måndag den 8 december - antagningsbeskeden på studera.nu var rykande färska och det skulle inte förvåna mig om jag var inne först. Jag blev antagen. Total lycka.